Kom ska ja berätta! Benmärgsproverna  som sögs ur bäckenet på mej skvallrade om att det var en akut myeloisk leukemi jag låg inne med. Å tydligen var det av yttersta nöd att komma igång med behandling så fort som möjligt så jägarns va det har gått undan sen sist.
Fick resultatet på måndagen, vilket resulterade i kompletterande prover. Sen på tisdagen fick ja va med om en grej som med all säkerhet kommer att förbli det flummigaste ja gjort. Pga av cellgiftsbehandlingens effektivitet så löper ja en stor risk att även ta död på mina stackars simmare... sädescellerna alltså. Så dom ville skicka mej till ett laboratorie för att frysa ner nåra av mina bästa atleter för framtida bruk. Nu hör det till saken att det drar ihop sej till semestertider runtom i landet. Så labbet för detta ändamål var stängt både i Karlstad och Örebro. Nästa närmaste anstalt.....Karolinska Universitetsjukhuset.
Vilket ledde till följande: Ja åkte ensam i en taxi (chaufförn va ju med då förstås) till Huddinge strax utanför Stockholm, drog en Tarzan, åkte med samma taxi hem. HAAA!!! Det är och förblir nog den dyraste Tarzan ja nånsin dragit=)
Med tidspress, folk utanför dörren å diverse psykiska spärrar i åtanke, fixade det sej till slut. Det var som en hjälpande hand ifrån ovan. Fint rum med eminent lektyr fanns det dock i detta rum. Bifogar lite bilder.

   

Flummigt som lim var det iaf... Det va en trevlig taxi chaffis dock, det visade sej att han var 45-varvare samlare å hade flera rariteter av Lill-Ingmars, så han vart helt uppspelt av att ha en kändis son i bilen=) Vart lite schlete å prata om 45-varvare efter 30 mil dock...

Väl hemma fick ja hoppa in i duschen å tvätta mej med nån sorts sprit/tvål/svamp, för ja skulle nämligen ner i katakomberna för operation. Flummigt, blev runtkörd i sängen ner till källaren, runt i mörka korridorer, for förbi el-verkstäder, truckar, vanlig verkstad å kom till slut fram till operation expedionen. "Happ, nu ska vi genom denna flashiga automatiska dörren å in i operationsalen" tänkte ja. Men icke!! Det opererades på mej ute i korridoren.... eller vad ja ansåg vara en korridor iaf.
Typ av operation: Dom skulle "montera" in en slang in halspulsådern eftersom dom små kärlen man har i armarna inte pallar med "giftet" som ska in i mej. Även kallas CVK, central venkateter. Obehagligt som få, men som allt annat så vänjer man sej väl.
                                                  
                                                                                  
                                                      

Tidigt idag blev ja väckt av nån trevlig sköterska som gjorde mej varse om att ja skulle bli körd till röntgen för å se om allt i halsen såg bra ut efter operationen. Vilket det tydligen gjorde. Sen vart det det dom traditionella dagliga proverna som skulle tas.
På eftermiddagen fick ja ett fantastisk besök i form av min bästis. Vi utbytte lite vardags/livshistorier om allt å inget, men sen... sen vart det andra bullar. Hon hjälpte mej att raka av mej håret!!!!! Ja vägrar ju se hår för hår falla av det fagra svallet, så bort skulle det!!! Å det fort!! Det var med blandade känslor ja satte mej under hennes sax å rakapparat..... men ja va ju så illa tvungen... Tessan hann allt med å lattja till det lite innan den utlimata skalligheten var ett faktum.





När man har vart van att gå runt att slänga med manen sedan man gick i sjuan så fick slutresultatet mina grundvalar att skaka. Det kanske märks? Man får bara hoppas att den gamla bibliska berättelsen om Simson inte stämmer.... då är det kört!!

Sen var det det dax..... gifterna skulle in i systemet!! En jäkla mojäng med tre påsar jox å nån flummig regleringsmanick trädde in i rummet å pluggades in i mej. Tänkte att vi måste komma bra överens eftersom vi ska hänga en del ja å denna mojäng, så ja döpte honom te Alfred..... 

                                                                                  
                                                                                       Ja å Alfred


Jag sitter i skrivande stund fortfarande med Alfred som sällskap å ska göra så fram te 22 i afton. Sen ska ja väckas var fjärde timme för å få nån gegga i ögera.... flummigt det här.....


Nu jävlar kör vi!! Du å ja Alfred!!!

Fridens liljor!