Då va rä klart!! Hoppet över Helvetesgapet är gjort!!! TOPPEN ÄR NÅDD!!!!



Round IV å sista kuren med cellgifter är avklarad och enligt min gode läkare så är dom sjuka cellerna i blodet eliminerade å kan för närvarande kalla mej FRISK!! Ett tag iaf, värdena ska ju sjunka, immunförsvaret ska kollapsa i en månads tid, å man ska försöka hålla sej fri från infektioner, stora som små. Men noga i Karlskoga, just NU är jag FRISK!!! Å det är ju just NU som ja lever, inte om en månad, inte i förrgår, utan NU!!!

Nu måste ja dock hålla mej här på toppen av  "My Everest" i fem år har ja hört nånstans. Risken finns ju att det går en lavin som tar mej tebax till ruta 1 igen. Men om ingen lavin går under dessa fem år så kan ja  joddlandes skutta ner på andra sidan berget å leva ett förtjusande liv i Lyckans Dal=) Eftersom man ändå sover bort en tredjedel av dom fem åren så lär ju det gå i en grisblink=)

Ja vill nu ta av mej hatten å tacka min mor å far, mina bröder, Tessan, barndoms kamraterna (The Irongang), Peter å mina "Fäbods kamrater" för att ni är dom ni är å inte "ändrade personlighet" under dessa "sjuka månader". Ni har skänkt mej ro i själen å gett mej viljestyrka mer än ni anar..... så med hatten i ena handen, å den andra handen på hjärtat... tack för att ni finns!!

Ja skulle vilja kunna dela med mej av känslan ja har för dessa människor men det är svårt. Jag kan försöka genom att dela med mej av en en video ja klippte ihop för två år sen när ja å mina bröder tog en roadtrip ner till Frankrike för att gå i De Allierades fotsteg när dom landsteg på Normandies stränder under andra världskriget. Några bilder ifrån Hemsedals fridsamma toppar finns även med. Orden å känslan i videon stämmer in på alla ovannämnda personer, men bandet mellan oss bröder förblir unikt. Ni får föreställa er bilder av de personerna lite här å var i videon oxå så funkar det=) (länk till videon)

Efter 3 dagar utan mat, pga cellgifterna, bjöds ja på utskrivningsdagen på tacos å Idol afton av Tessan. Det va längesen välmåendet låg på den nivån kan ja säga, så heder å tack Tessan!! Hon fick även äran att klippa av ID-tagen från den sista vistelsen på hospitalet denna afton=)



Sen att man på fastande mage slängde i sej massa tacos å fick bukras spelar ingen som helst roll, finge ja chansen skulle ja göra det igen.

Jag vill även ta av mej hatten för den fantastiska personalen på Avdelning 17 på Karlstads Centralsjukhus. Ja beundrar er för det ni gör, era namn borde va skrivna bland stjärnorna!!

Nu är det bara att låta livets vind fylla mina segel å lära sej leva i igen... å se vart vinden för mej.... alltid hamnar man nånstans=) Å va skulle passa bättre så här avslutningsvis än en video ja spelade in när ja fortfarande var lyckligt ovetande för vad som komma skulle, där frasen "It´s times like these you learn to live again" används flitigt. (länk till videon) Enjoy!!

Må fridens stjärnor lysa över eder!!

Ps. Ja ä frisk=) Ds.