Du gamla, du fria, du fjällhöga nord.... eller?!
Jag kan med stolthet säga att mitt hjärta å själ tillhör dom djupa Värmlandsskogarna här i det fjällhöga norden. Jag har hunnit med att få avnjuta en del alldeles fantastiskt vackra ställen runtom i världen, sådana ställen som nästan endast finns i sagornas värld. Ja vissa ställen har nästintill kunnat vara paradiset i den renaste form. Men det är ändock en speciell känsla som fyller ens kropp å själ när man åter träder in i dessa djupa, magiska skogar. Jag känner som "Värmlandsvisan" beskriver så vackert, "Här vill ja leva, här vill ja dö". Trots all denna patriotiska kärlek till min hemnejd, så hände det någonting i morse som vände upp å ner på min värld å skakade mina grundvalar! Kom ska ja berätta!!
Min käre storebror har en brinnande passion för alpin skidåkning. Nu ville ödet honom så väl att han fick möjligheten å jobba nere i Valdos i Shweiz inom denna gren. "Fasen va härligt!", tänkte ja när han tog sitt pick å pack och drog söderut för att avnjuta lite skidåkning bland riktiga alptoppar en sväng. Ja tänkte inte så mycket mer på det förrän idag när det damp ner ett mail i min elektroniska postlåda. Som ett skenande godståg slog mej bilderna rakt upp i fejjan när ja öppnade mailet!!!! VILKA BILDER!!! VILKEN SNÖ!!! Å HUR MYCKET SNÖ!!!!! VILKET LANDSKAP!!!!!! VILKET VÄDER!!!!!!! VEM VANN "PÅ SPÅRET" 1994!!!???
Det som skakade mina grundvalar var frågan som ekade i min hjärna, som om någon stog med en megafon inne i katedral skriker för full hals!
Frågan var: Va i hela fridens rike gör man i ett blaskigt å grått Sverige när det finns sådana här platser i världen!?
Bilderna talar för sej själva..... luta er tebax..... titta.....å njut!!!
TITT PÅ SNÖN VÄL!!!
Tänk vilken underbar stillhet som råder en vindstilla dag där bland topparna. Åka skidor dagarna i ända, sitta vid den öppna spisen på en fluffig skinnfäll på kvällarna å grilla korv med madamen. Kanske idka lite älskog om ömsesidig lust finnes. Ja järnspikars! Det hade vart nått det, mumma för själen! Bra jobbat bror, det är du värd!
Men ja är inte bitter, ja ser nämligen att det faller ett par flingor utanför fönstret i skrivande stund. Om man har tur så kanske det faller såpass många flingor så att man iaf kan få ta en tur med pulkan nerför nån slumpmässig kulle i området=) I värsta fall kan man ju alltid ta 740:n hem te Årjäng å sladda på isen=)
"Högt uppe på berget, finns ingen affär"
"Så om du ska handla, ska du inte va där"
Fridens fantastiska alptoppar!!
Min käre storebror har en brinnande passion för alpin skidåkning. Nu ville ödet honom så väl att han fick möjligheten å jobba nere i Valdos i Shweiz inom denna gren. "Fasen va härligt!", tänkte ja när han tog sitt pick å pack och drog söderut för att avnjuta lite skidåkning bland riktiga alptoppar en sväng. Ja tänkte inte så mycket mer på det förrän idag när det damp ner ett mail i min elektroniska postlåda. Som ett skenande godståg slog mej bilderna rakt upp i fejjan när ja öppnade mailet!!!! VILKA BILDER!!! VILKEN SNÖ!!! Å HUR MYCKET SNÖ!!!!! VILKET LANDSKAP!!!!!! VILKET VÄDER!!!!!!! VEM VANN "PÅ SPÅRET" 1994!!!???
Det som skakade mina grundvalar var frågan som ekade i min hjärna, som om någon stog med en megafon inne i katedral skriker för full hals!
Frågan var: Va i hela fridens rike gör man i ett blaskigt å grått Sverige när det finns sådana här platser i världen!?
Bilderna talar för sej själva..... luta er tebax..... titta.....å njut!!!
TITT PÅ SNÖN VÄL!!!
Tänk vilken underbar stillhet som råder en vindstilla dag där bland topparna. Åka skidor dagarna i ända, sitta vid den öppna spisen på en fluffig skinnfäll på kvällarna å grilla korv med madamen. Kanske idka lite älskog om ömsesidig lust finnes. Ja järnspikars! Det hade vart nått det, mumma för själen! Bra jobbat bror, det är du värd!
Men ja är inte bitter, ja ser nämligen att det faller ett par flingor utanför fönstret i skrivande stund. Om man har tur så kanske det faller såpass många flingor så att man iaf kan få ta en tur med pulkan nerför nån slumpmässig kulle i området=) I värsta fall kan man ju alltid ta 740:n hem te Årjäng å sladda på isen=)
"Högt uppe på berget, finns ingen affär"
"Så om du ska handla, ska du inte va där"
Fridens fantastiska alptoppar!!
Landsvägens riddare!!
Som orädda och nobla riddare skrider dom fram på rikets alsfaltsbeklädda farleder i sina multiaxlade tappra "springare". Föga bryr dom sej om gemene lekmans tidsram, utan dom skrittar fram i ett bekvämt harmoniskt och sakta mak på max fem och sjuttio kilometer per timma. Då rådande årstid som oftast icke tillåter att utmana dessa nobla landsvägsherrar i en våghalsig förbipassering, så får man skatta sej lyckligt lottad att man får äran att ligga bakom dem i det salthaltiga smutsmoln de lämnar så generöst efter sej.
Skulle en kilometerlång raksträcka uppenbara sig i fjärran och man helt ofrivilligt utför en impulsomkörning, så gråter man lite tyst i sitt inre för att man måste lämna denne nobla riddare och hans tappre "springare" bakom sig.
Men om man har lite medvind i seglet, så stöter man förhoppningsvis på ännu en utav dessa väktare av landets vägar någon kilometer längre fram. Om ödet vill en väl och alla stjärnor står rätt, så kan man även erbjudas upplevelsen att få hamna i baksuget på inte 1, inte 2, men 3 utav dessa fantastiska landsvägsryttare. Pga att de som regel ligger ganska tätt ihop när dom skrider fram i tiden så sakta och graciöst som möjligt, så minskar ju risken för omkörning relevant, eftersom det då krävs en raksträcka av en längd som det endast skrivs om i sagornas värld. Förhoppningsvis så slingrar sig även vägen såpass mycket så att en förbipassering blir både fysiskt och teoretiskt ogenomförbar.
Se så graciöst han skrider fram och tar med all rätt upp hela höger körfält.
Det är inte ofta, men ibland har man den lyckliga turen att hamna bakom en nobel riddare samtidigt som man möter en.
Se så fantastiskt!!! 3 i rad!! Lyckan var total!!
Att hamna bakom dessa landsvägens riddare när jag åker till och från jobbet är en ren ära.... ja något utav det bästa jag vet faktiskt. Jag önskar bara att det hade funniys mer utav dessa landsvägens riddare.... de är ju alldeles....alldeles..... alldeles underbara.....
Fridens ironiska liljor!
Skulle en kilometerlång raksträcka uppenbara sig i fjärran och man helt ofrivilligt utför en impulsomkörning, så gråter man lite tyst i sitt inre för att man måste lämna denne nobla riddare och hans tappre "springare" bakom sig.
Men om man har lite medvind i seglet, så stöter man förhoppningsvis på ännu en utav dessa väktare av landets vägar någon kilometer längre fram. Om ödet vill en väl och alla stjärnor står rätt, så kan man även erbjudas upplevelsen att få hamna i baksuget på inte 1, inte 2, men 3 utav dessa fantastiska landsvägsryttare. Pga att de som regel ligger ganska tätt ihop när dom skrider fram i tiden så sakta och graciöst som möjligt, så minskar ju risken för omkörning relevant, eftersom det då krävs en raksträcka av en längd som det endast skrivs om i sagornas värld. Förhoppningsvis så slingrar sig även vägen såpass mycket så att en förbipassering blir både fysiskt och teoretiskt ogenomförbar.
Se så graciöst han skrider fram och tar med all rätt upp hela höger körfält.
Det är inte ofta, men ibland har man den lyckliga turen att hamna bakom en nobel riddare samtidigt som man möter en.
Se så fantastiskt!!! 3 i rad!! Lyckan var total!!
Att hamna bakom dessa landsvägens riddare när jag åker till och från jobbet är en ren ära.... ja något utav det bästa jag vet faktiskt. Jag önskar bara att det hade funniys mer utav dessa landsvägens riddare.... de är ju alldeles....alldeles..... alldeles underbara.....
Fridens ironiska liljor!
Lite om en del...
Ja tänkte börja med å nämna att den så kallade "cliffhangern" ifrån förra inlägget kommer ja låta ligga i osotad spis, då ja känner att den historian endast är till för väl valda öron. Så skvallertörstiga individer får gå å köpa en påse snask för å lindra begäret istället.
Över till nått helt annat. Diverse omständigheter i min, å mitt hjärtas fröjd å glädje Åsas vardag, har gjort så att vi nästan har träffat varandra varje dag nu i två veckors tid. Det har varit en alldeles förtjusande tid må ja säga. Det va väldigt länge sen värmen i hjärtat å friden i själen va så stor. Detta lyfter ja tacksamhetens hatt för, å bugar i ren ödmjukhet Åsa! Det vart tämligen tomt i Nilssons Palace Of Love, i själen oxå för den delen, när hon igår lämnade dom värmländska skogarna för å bege sej tebax te Söders höjder igen.
Ja fick dock ett rekorderligt glädjande besked per yuppienalle alldeles nyss om att ja kanske kommer berikas med ett besök av min fantastiska stjärna redan till helgen igen!! Det är ju så glädjande att ja måste nästan hjula en smula=)
Annars så ligger vi inne med en något besynnerlig arbetssituation på jobbet. När vi hade som mest å göra, strax innan ja blev inlagd på sjukan, så byggde vi 4½ maskin i veckan på min bana. Idag startade vi bygget av första maskinen sedan julledigheten. På Volvo i Arvika ligger vi inne med en lyxighet som dom kallar för "Kundtid", som i folkmun kallas för "gå hemma med betalt". Det är nått jox som Volvo å facket har kommit överens om när det finns dåligt å göra. Hur som haver, idag dansade ja upp som en lärka strax efter 5 snåret å yrade iväg norrut te Arvika för å slita lite å gruvan å förhoppningsvis känna mej en smula nöjd efter ett hårt dagsverke. Men icke.... väl framme så sitter ja å grabbarna å väntar på chiefen för å få order om vad som skola göras under dagen. Han anländer å meddelar att det finns föga att sysselsätta sej med å återkommer med ett tydligare besked vid lunch. Det blev till å sitta som en kakepeck å glo i väggen fram till lunch å invänta denna information. När klockan slår 11 så kommer han med beskedet att vi får gå hem å stämpla "Kundtid". Exakt samma händelseförlopp har repeterats tre veckor i rad nu! Det känns faktiskt som att sådan information skulle kunna ges per telefon!? Men icke.... man måste dura iväg 7 mil i schlete väglag strax före 6 på môran, hoppa i blåstället å sitta som en starehôlk å glo i väggen i ett par timmar, få ett besked, hoppa ur blåstället å dura dom samma 7 milen tebax igen. Visserligen är det mysigt å ratta runt "Navy Seal" över Värmlands nejder, men det är ju faktiskt tid som man kan spendera på andra äventyr!? Ja tycker faktiskt det är lite bad form mina vänner, det är bad form.... Men ja är inte bitter för det, man ska ICKE!! va biter=)
Så idag slutade ja vid lunchtid å rattade söderut te Sola igen. Å sol var det verkligen! Vilket fantastiskt väder denna måndag bjöd på må ja säga! Om varje vinterdag såg ut som dagen idag så välkomnar ja vintern med öppna armar. Nu ter sej ju tidens vinterdagar lite annorlunda än vad dom en gång gjorde. Slaskiga vintrar har ja inte mycket till övers för.
Men va gör väl det när dagen idag var då fantastisk=) Ja å lellebror tog en tur ut te ett av mina favvoplejs, Göteborgsudden, för å avnjuta friden i naturens underbara skådespel.
Föga bryr man sej om världsliga problem när man får uppleva sånna här dagar å ögonblick. Man finner sin plats i världsalltet å är ödmjukt tacksam över att moder jord låter en gästspela en stund på hennes glob.
Nepp, nu blir det till å luta sej tebax å se va nästkommande timma har å erbjuda=)
Ja önskar eder alla lycka å kärlek! Förutom Johan Svensson i Umeå, han önskar ja nån tropisk könssjukdom, tandlossning å benskörhet!!
Fridens underbara liljor!!!
Över till nått helt annat. Diverse omständigheter i min, å mitt hjärtas fröjd å glädje Åsas vardag, har gjort så att vi nästan har träffat varandra varje dag nu i två veckors tid. Det har varit en alldeles förtjusande tid må ja säga. Det va väldigt länge sen värmen i hjärtat å friden i själen va så stor. Detta lyfter ja tacksamhetens hatt för, å bugar i ren ödmjukhet Åsa! Det vart tämligen tomt i Nilssons Palace Of Love, i själen oxå för den delen, när hon igår lämnade dom värmländska skogarna för å bege sej tebax te Söders höjder igen.
Ja fick dock ett rekorderligt glädjande besked per yuppienalle alldeles nyss om att ja kanske kommer berikas med ett besök av min fantastiska stjärna redan till helgen igen!! Det är ju så glädjande att ja måste nästan hjula en smula=)
Annars så ligger vi inne med en något besynnerlig arbetssituation på jobbet. När vi hade som mest å göra, strax innan ja blev inlagd på sjukan, så byggde vi 4½ maskin i veckan på min bana. Idag startade vi bygget av första maskinen sedan julledigheten. På Volvo i Arvika ligger vi inne med en lyxighet som dom kallar för "Kundtid", som i folkmun kallas för "gå hemma med betalt". Det är nått jox som Volvo å facket har kommit överens om när det finns dåligt å göra. Hur som haver, idag dansade ja upp som en lärka strax efter 5 snåret å yrade iväg norrut te Arvika för å slita lite å gruvan å förhoppningsvis känna mej en smula nöjd efter ett hårt dagsverke. Men icke.... väl framme så sitter ja å grabbarna å väntar på chiefen för å få order om vad som skola göras under dagen. Han anländer å meddelar att det finns föga att sysselsätta sej med å återkommer med ett tydligare besked vid lunch. Det blev till å sitta som en kakepeck å glo i väggen fram till lunch å invänta denna information. När klockan slår 11 så kommer han med beskedet att vi får gå hem å stämpla "Kundtid". Exakt samma händelseförlopp har repeterats tre veckor i rad nu! Det känns faktiskt som att sådan information skulle kunna ges per telefon!? Men icke.... man måste dura iväg 7 mil i schlete väglag strax före 6 på môran, hoppa i blåstället å sitta som en starehôlk å glo i väggen i ett par timmar, få ett besked, hoppa ur blåstället å dura dom samma 7 milen tebax igen. Visserligen är det mysigt å ratta runt "Navy Seal" över Värmlands nejder, men det är ju faktiskt tid som man kan spendera på andra äventyr!? Ja tycker faktiskt det är lite bad form mina vänner, det är bad form.... Men ja är inte bitter för det, man ska ICKE!! va biter=)
Så idag slutade ja vid lunchtid å rattade söderut te Sola igen. Å sol var det verkligen! Vilket fantastiskt väder denna måndag bjöd på må ja säga! Om varje vinterdag såg ut som dagen idag så välkomnar ja vintern med öppna armar. Nu ter sej ju tidens vinterdagar lite annorlunda än vad dom en gång gjorde. Slaskiga vintrar har ja inte mycket till övers för.
Men va gör väl det när dagen idag var då fantastisk=) Ja å lellebror tog en tur ut te ett av mina favvoplejs, Göteborgsudden, för å avnjuta friden i naturens underbara skådespel.
Föga bryr man sej om världsliga problem när man får uppleva sånna här dagar å ögonblick. Man finner sin plats i världsalltet å är ödmjukt tacksam över att moder jord låter en gästspela en stund på hennes glob.
Nepp, nu blir det till å luta sej tebax å se va nästkommande timma har å erbjuda=)
Ja önskar eder alla lycka å kärlek! Förutom Johan Svensson i Umeå, han önskar ja nån tropisk könssjukdom, tandlossning å benskörhet!!
Fridens underbara liljor!!!
7:th Heaven!!
Det va nåra dagar sen ja kladdade ner nått här i detta anteckningsblock på det världsvida nätet. Detta har en alldeles naturlig å underbar förklaring. Jag har varit å hälsat på en tindrande stjärna i Stockholm, vem har då tid över till å skriva blogginlägg när man har fullt upp med å va glad som en lärka=)
Det var en fantastisk vistelse på Söders Höjder i Miss Mills Palace of Love, men vad vi sa, vad vi gjorde, va vi tänkte, vad vi kände, tänker ja lämna osagt. Nått måste man ju få förvara tryggt i själens kassaskåp=)
Det enda ni behöver veta är att friden i själen var total å lyckan likaså=)
Tack Åsa för att du finns, du värmer en frusen själ!
Jag vill även passa på å ta av mej hatten i ren ödmjukhet å tacksamhet för hjälpen i den ofrivilliga knipa ja hamnade i förra veckan. Mormor, mor å moster.... ni är alla änglar!! Speciellt du mormor... du är bannemej en ärkeängel!!
Detta blir en kort inlägg, det händer lite saker under veckan som ja kommer å dela med mej av. Den som väntar på nått gott;)
Fridens underbara liljor!
