Sitter ni ner? Gå då å gör en macka för detta inlägg kan nog bli en smula långt.....Färdiga? Allright, håll i hatten så kör vi!!

I måndags fick ja ju som sagt beskedet att ja fick va hemma i en vecka innan Round IV drar igång, å denna permis har avnjutits till fullo. I torsdags vart lellebror av med sin fotboja som han har haft förmånen att släpat omkring på i en månads tid. Halv tio på morgonen kom Kriminalvårds nissarna hit å skruvade av dyngan runt hans fot. Glädjen å friden va stor=) Bildbevis på nöjdheten kommer här=)



Efter ett par timmars relaxing i tv soffan styrde vi kosan hemåt till fridens skogar i Brevika. Kim ville vidga sina vyer efter en månad i lägenheten, ja ville hem å fylla på fridens skafferi i själen å fira min fölseda.
Väl framme avnjöts ett mål husmanskost á la mor, sen dansade ja å bror iväg för ett besök till ett ställe som ligger mej ytterst varmt om hjärtat. Ett ställe man kan sitta å grubbla på, filosofera, avnjuta tillvaron, känna frid i själen.... ja snackar om att sitta bredvid "Gôbben på bärge" en kväll när solen går ner. Å vilket ställe passar bättre att ladda viljestyrkebatterierna på än där.



  

Eftersom Round IV, sista kuren, drar igång imöra så passade ja på att ta med "Black Beauty" upp på berget å lira låten ja skrev helgen då ja fick beskedet att ja ligger inne med leukemi, bara för å ge mej en liten extra viljestyrke boost. Detta dokumenterades av min käre bror. (länk till klippet) Ja kan ju nämna att i början av klippet så landar ett flummigt flygfä/skalbaggeaktig sak på min axel, därav den konstiga manövern.

Denna helg, den 27:e närmare bestämt, har ja även vart nykter i 2 år och 3 månader. Så istället för å ge mej själv en stor varm kram, så lirade ja låten ja skrev när ja lämnade alkoholisten Tommy bakom mej. (länk till klippet)
När solen senare gick ner var batterierna fyllda, å man kunde klättra ner från berget fridfull som få.


På lördan kom min gode vän Peter till fridens nejder. Glada i sinnet å med oömma kläder på kroppen  dansade vi ut i skogen på kvällinga för att avnjuta lugnet bland tallarnas skuggor. En och en annan korv skulle grillas med. Halv vägs fram till slutdestinationen tyckte båda att vi hörde nått flummigt ljud som vi inte kunde placera någonstans. Ja ryckte fram kameran för å se om ja kunde få källan till ljudet på bild, men ja lyckades bara fånga en något konfunderad Peter.


(Mannen på bilden ser mer rädd ut än vad han egentligen är)

Väl framme så slängde vi upp en eld där korv å ostbågar grillades. Mätta å belåtna satt vi sedan rund lägerelden å berättade historier, skrönor, livsåskådningar tills endast glöden lös upp barken å mossan omkring oss. Vi kände dock att det inte va dags å knalla hemåt än, så vi la oss ner mot en stenhäll å avnjöt stjärnhimlen en sväng å lyssnade på hur träden viskade forntida gåtor till varandra.

   

När vinden något senare klädde stjärnhimlen med moln, kände vi oss nöjda med kvällen och med oss själva, så vi packade ihop våra attiraljer å knallade hemåt.


På söndan var det dax för en viss herr Nilsson att fylla år, 29 stycken för att vara mer exakt. Ett år närmare pension, jösses, bara ett år kvar tills man blir officiellt gubbe. I guess time flies when you´re having fun=)
Detta event firades hemma i Brevika, där ja på förmiddagen erhöll kungliga gåvor av min kära mor å far, dom togs emot med öppna armar. Jag är tacksam som få=)  Vilket får mej att tänka på en sak. Gåvor är nått av det bästa man kan få... men jag vill helst öppna dom i ensamhet. Orsaken är följande: Jag vill inte göra gåvogivaren besviken genom att förmedla fel reaktion när gåvorna öppnas. Men som gåvogivare själv vill ja ju se reaktionen på den person ja givit gåvan till? Ja förmodar att ja har en moment 22 situation i knät... äh... det är en världslig sak... det finns andra saker man kan fundera på istället=)

När eftermiddagen förvandlades till kväll durade ja iväg med "Navy Seal" te Karlstad, ty ja hade även fått förmånen att bli firad av Tessan denna afton. Detta gjordes i form utav vad man bäst kan beskriva som en efterrätts buffé. Smarrigt som få, ja tror bannemej ja sväller än=) Även denna dam försåg mej med kungliga gåvor som bland annat kommer göra så att denna sjukhusvistelse ja har framför mej kommer att flyga förbi=) Så ja bockar ödmjukt, å tackar för dessa underbara gåvor Tessan.

I skrivande stund har söndag hunnit bli måndag, så det är bäst ja hoppar i bingen å hoppas på att John Blund kommer illa kvickt å sopar till mej med en brödkavel så ja är något utvilad inför Round IV, the final stage, imöra. Sen är det bara att hoppas på att stjärnorna står rätt så att man slipper återfall i framtiden.

Catch you on the flipside folks!

Fridens liljor!