Som orädda och nobla riddare skrider dom fram på rikets alsfaltsbeklädda farleder i sina multiaxlade tappra "springare". Föga bryr dom sej om gemene lekmans tidsram, utan dom skrittar fram i ett bekvämt harmoniskt och sakta mak på max fem och sjuttio kilometer per timma. Då rådande årstid som oftast icke tillåter att utmana dessa nobla landsvägsherrar i en våghalsig förbipassering, så får man skatta sej lyckligt lottad att man får äran att ligga bakom dem i det salthaltiga smutsmoln de lämnar så generöst efter sej.
Skulle en kilometerlång raksträcka uppenbara sig i fjärran och man helt ofrivilligt utför en impulsomkörning, så gråter man lite tyst i sitt inre för att man måste lämna denne nobla riddare och hans tappre "springare" bakom sig.
Men om man har lite medvind i seglet, så stöter man förhoppningsvis på ännu en utav dessa väktare av landets vägar någon kilometer längre fram. Om ödet vill en väl och alla stjärnor står rätt, så kan man även erbjudas upplevelsen att få hamna i baksuget på inte 1, inte 2, men 3 utav dessa fantastiska landsvägsryttare. Pga att de som regel ligger ganska tätt ihop när dom skrider fram i tiden så sakta och graciöst som möjligt, så minskar ju risken för omkörning relevant, eftersom det då krävs en raksträcka av en längd som det endast skrivs om i sagornas värld. Förhoppningsvis så slingrar sig även vägen såpass mycket så att en förbipassering blir både fysiskt och teoretiskt  ogenomförbar.


Se så graciöst han skrider fram och tar med all rätt upp hela höger körfält.


Det är inte ofta, men ibland har man den lyckliga turen att hamna bakom en nobel riddare samtidigt som man möter en.


Se så fantastiskt!!! 3 i rad!! Lyckan var total!!

Att hamna bakom dessa landsvägens riddare när jag åker till och från jobbet är en ren ära.... ja något utav det bästa jag vet faktiskt. Jag önskar bara att det hade funniys mer utav dessa landsvägens riddare.... de är ju alldeles....alldeles..... alldeles underbara.....


Fridens ironiska liljor!