Ja tänkte börja med å nämna att den så kallade "cliffhangern" ifrån förra inlägget kommer ja låta ligga i osotad spis, då ja känner att den historian endast är till för väl valda öron. Så skvallertörstiga individer får gå å köpa en påse snask för å lindra begäret istället.

Över till nått helt annat. Diverse omständigheter i min, å mitt hjärtas fröjd å glädje Åsas vardag, har gjort så att vi nästan har träffat varandra varje dag nu i två veckors tid. Det har varit en alldeles förtjusande tid må ja säga. Det va väldigt länge sen värmen i hjärtat å friden i själen va så stor. Detta lyfter ja tacksamhetens hatt för, å bugar i ren ödmjukhet Åsa! Det vart tämligen tomt i Nilssons Palace Of Love, i själen oxå för den delen,  när hon igår lämnade dom värmländska skogarna för å bege sej tebax te Söders höjder igen.
Ja fick dock ett rekorderligt glädjande besked per yuppienalle alldeles nyss om att ja kanske kommer berikas med ett besök av min fantastiska stjärna redan till helgen igen!! Det är ju så glädjande att ja måste nästan hjula en smula=)

Annars så ligger vi inne med en något besynnerlig arbetssituation på jobbet. När vi hade som mest å göra, strax innan ja blev inlagd på sjukan, så byggde vi 4½ maskin i veckan på min bana. Idag startade vi bygget av första maskinen sedan julledigheten. På Volvo i Arvika ligger vi inne med en lyxighet som dom kallar för "Kundtid", som i folkmun kallas för "gå hemma med betalt". Det är nått jox som Volvo å facket har kommit överens om när det finns dåligt å göra. Hur som haver, idag dansade ja upp som en lärka strax efter 5 snåret å yrade iväg norrut te Arvika för å slita lite å gruvan å förhoppningsvis känna mej en smula nöjd efter ett hårt dagsverke. Men icke....  väl framme så sitter ja å grabbarna å väntar på chiefen för å få order om vad som skola göras under dagen. Han anländer å meddelar att det finns föga att sysselsätta sej med å återkommer med ett tydligare besked vid lunch. Det blev till å sitta som en kakepeck å glo i väggen fram till lunch å invänta denna information. När klockan slår 11 så kommer han med beskedet att vi får gå hem å stämpla "Kundtid". Exakt samma händelseförlopp har repeterats tre veckor i rad nu! Det känns faktiskt som att sådan information skulle kunna ges per telefon!? Men icke.... man måste dura iväg 7 mil i schlete väglag strax före 6 på môran, hoppa i blåstället å sitta som en starehôlk å glo i väggen i ett par timmar, få ett besked, hoppa ur blåstället å dura dom samma 7 milen tebax igen. Visserligen är det mysigt å ratta runt "Navy Seal" över Värmlands nejder, men det är ju faktiskt tid som man kan spendera på andra äventyr!? Ja tycker faktiskt det är lite bad form mina vänner, det är bad form.... Men ja är inte bitter för det, man ska ICKE!! va biter=)

Så idag slutade ja vid lunchtid å rattade söderut te Sola igen. Å sol var det verkligen! Vilket fantastiskt väder denna måndag bjöd på må ja säga! Om varje vinterdag såg ut som dagen idag så välkomnar ja vintern med öppna armar. Nu ter sej ju tidens vinterdagar lite annorlunda än vad dom en gång gjorde. Slaskiga vintrar har ja inte mycket till övers för.
Men va gör väl det när dagen idag var då fantastisk=) Ja å lellebror tog en tur ut te ett av mina favvoplejs, Göteborgsudden, för å avnjuta friden i naturens underbara skådespel.















Föga bryr man sej om världsliga problem när man får uppleva sånna här dagar å ögonblick. Man finner sin plats i världsalltet å är ödmjukt tacksam över att moder jord låter en gästspela en stund på hennes glob.

Nepp, nu blir det till å luta sej tebax å se va nästkommande timma har å erbjuda=)
Ja önskar eder alla lycka å kärlek! Förutom Johan Svensson i Umeå, han önskar ja nån tropisk könssjukdom, tandlossning å benskörhet!!

Fridens underbara liljor!!!