Det har vart en ganska intressant vecka det här, kom ska ja berätta! Eftersom ja har vänt på dygnet nu under tiden som ja har varit sjukskriven så blev det ingen skönhetssömn när söndagen blev måndag precis. Ja tryckte av snooz funktionen i sömnen när ja skulle studsa upp vid 05.20, men av nån märklig anledning vaknade ja av mej själv 25 minuter senare. Så det va bara te å sätta in öga å hoppa in i "Navy Seal" å dura iväg norrut mot gruvan. Ja kom dock inte långt.... vid Bergviksmotet började nämligen "Navy Seal"  hosta å frusta nått så innibaljan, tills han till slut gav upp i en sista dödsryckning och parkerade sej lugnt å stilla vid sidan av vägen. Redan försenad till gruvan började ja brainstorma på en lösning på denna incident. Ja kunde junte knalla på E-18 tebax te Statoil mitt i morgonrusningen, dessutom så skulle det ta på tok för lång tid. Så först ringde ja te storebror för å höra om han kunde finna i sitt hjärta å studsa upp ur bingen å yra ut med en dunk bränsle klockan 6 på môran. Då inget svar kom från andra sidan tråden fick ja försöka komma på en annan lösning. Då provade ja å ringa lellebror. Han var hemma eftersom det råder brist på jobb i norge för tillfället pga denne vådlige lågkonjunkturen vi ligger inne med. Hans "Beemer" var dock på lagning så han blev tvungen å ringa en taxi efter att han gnuggat gruset ur ögona. Efter att detta var uppklarat så satte ja mej till rätta i "Navy Seal" för å invänta undsättning. Då ringer storebror upp, ja förklarar läget å han säger att han kan styra upp medel för å lösa denna situation. Vi lägger på å ja ringer snabbt som ögat upp lellebror för å säga att han är off the hook. Han gäspar å yrar tebax till bingen igen. Efter en halvtimme kommer storebror med dom magiska dropparna som behövs för å väcka liv i "Navy Seal". Ja tackar min bror ödmjukt för denna heroiska insats, startar "Navy Seal" å brummar iväg norrut... igen. Ja blir tvungen å svänga inom Kil för å fylla upp tanken så ja tar mej ända fram te gruvan innan ja förtsätter resan.

När detta va gjort så var ja en timme försenad, å med 20 centimeter nysnö på vägarna så var det inte så lätt å köra ikapp nåra minuter heller. Ja hamnade som 3:e bil i en liten karavan på 4 bilar som tuffade fram genom snöyran i ynka 60 kilometer i timmen. Ja fann mej i denna situationen i två mil ungefär, så när vi kom fram till Högboda rakan så tänkte ja nu va det dax för en omkörning. Så ja signalerade vänster, dängde i växellådans fjärde växel å tryckte lite lätt på gaspedalen för lite acceleration å bytte körfält. Föga visste ja att den accelerationen skulle bli för stor så att bakhjulen tappade fästet å generade en sladd som ja lyckades häva, men då kom det en motsladd åt andra hållet, ja lyckades häva den oxå men hamnade tebax på fel sida vägen, ja slungades slutligen tebax till "min sida" av vägen å kraschade högersidan rakt in i vägräcket . Vilken jäkla smäll!! Jârn mot jârn är en öronbedövande ljudupplevelse=) Den första tanken som slog mej efter första sladen  var: "Åh nej, inte diket, ja är ju redan försenad", vid andra sladden tänkte ja: "Undvik dom andra bilarna! Undvik dom andra bilarna!!" Dom två sista sladdarna fokuserade ja mej bara på å hålla "Navy Seal" på vägen.
När ja väl fått stop på karusellen gick ja ut för å göra en skaderapport på läget. Bakre stötfångarn hade fått sej en rekorderlig kyss å plåten va tämligen intryckt, men det verkade som om axlarna hade klarat smällen å däckena va hela så ja satte mej i "Navy Seal" igen med tanken att det va så här ödet lärde mej att det är osmart å köra om med ett bakhjulsdrivet vrålåk när det ligger 20 centimeter nysnö på vägen. Point taken and lesson learned=)





Att va tebax i gruvan efter ett halvårs sjukskrivning va ganska underbart faktiskt. Fantastiskt å träffa "gubbarna" å jäntan i arbetslaget igen. Själva jobbet gick som smort det med, det va som om det satt i märgen även fast den har blivit "nollställd" efter cellgiftsbehandlingen. Gôtt å få jobba lite med kroppen igen.

   

Dagen flöt på, å tiden bara rann iväg denna första dag tebax i gruvan. I guess time flies when you're having fun. Under dagen erbjöd sej min gode vän å arbetskamrat, Martin, å hjälpa mej å fixa till "Navy Seal". Vi fick tag på en begagnad stötfångare på en skrot, så efter att vi stämplade ut så styrde vi kosan till hans kära fars garage där nödvändiga arbetsredskap fanns till hands. Käre tid! Som han böjde, bände, hamrade, svetsade, bankade, slipade å bockade så att det stog härliga till! Det va som å se en mästare i metallarbeten in action, a heavy metal worker if you will=) Efter 4 timmars blod, svett å olja så var "Navy Seal" opererad å va så gott som ny=) Ja tar av mej hatten, bugar å bockar för denna fantastiskt generösa insats från Martins sida. Han förtjänar bannemej en stor kram å dagens ros i NWT i ett halvår framöver=)

   

En rekorderlig hedersknyffel den där Martin=) Ja glömde dock å ta ett kort med slutresultatet, ni får helt enkelt visualisera det på egen hand=)

Sen åkte ja hem till Karlstad å "Nilssons Palace of Love", avnjöt en balja med Corn-Flakes å hoppa sen i bingen, på gränsen till utmattad, men ack så glad=)
Det är tur att det händer saker å ting ibland, annars skulle ju hela livet gå på rutin!
Ja det va ungefär min jobbstart i stora drag, å som sagt..... en härlig start=)

Fridens liljor!!